ÅHH HOCKEY!
by Esqal on Nov.13, 2011, under Bilder, Main Esacpe
MOOOOOOOOOOOOOOOSE!
Fuck it!
by Esqal on Nov.12, 2011, under Main Esacpe, Texter
"-Dags att låta raringarna vila."; sa John, det var det enda han sagt på en vecka.
“-Ingen kan faen få henne, hon är för fin. Det är inte det att hon ser så jävla bra ut heller, hon har bara näsan så högt i vädret”; basunderade Frankie högt till de två andra. Han laddade sin pistol och hölstrade den under armen. Han plockade upp sitt slagträ, luftade ett slag. Slagträt hade en gång svarvats av hans syster, hon hade lackat det och målat det svart. Längs det stod skrivet “Frivarvarn”, det syntes knappt längre men Frankie och de andra visste att det en gång stått där. Det var nu försett med en axelrem, så att man smidigt skulle kunna bära det på ryggen. Frankie trädde remen runt sig och plasserade Frivarvarn på sin rygg.” – Vad man skulle göra är att visa henne hur det verkligen ligger till, jag menar bara visa henne vem som bestämmer. Hon borde faen visa lite tacksamhet.”. Tallis och John laddade var sitt pumphagelgevär i tystnad medan Frankie nu gick över till att ta upp två machetes som han satte ner i var sitt fodral i sitt bälte. Tallis var den förste som bröt tystnaden. – Du får väl göra det då; sa han kort. Han var trött och frustrerad, det var de alla. Frankie mötte hans blick och nickade. John reste sig och gick bort till ett av fönstren. Utanför låg skogen mörk och tyst. Det var ungefär en mil kvar att gå innan de var tillbaka till lägret de lämnat tidigare på dagen. “- Ja, det första jag skall göra då vi kommer tillbaka är att gå fram till henne, knäppa upp byxorna”; sa Frankie samtidigt som han tydligt visade precis hur han skulle göra genom att ta ett par steg framåt och faktiskt knäppa upp sina byxor och dra ner dem till knäna, “dra fram paketet och säga åt henne öppna det.”, vid det sista uttalandet drog han fram sin kuk och började runka. Det var som han blivit så upphetsad av sin egen historia att han var tvungen att avsluta historien i sin fantasi. Han kom efter någon minut. Tallis harklade sig, en del av Frankies sats hade träffat honom över bröstet. Frankie började gapskratta samtidigt som han drog upp sina byxor och knäppte dem. Tallis såg frågande ut. Hans blick föll mot sitt bröst, han insåg snart varför Frankie skrattat så. Satsen glänste fortfarande och rann sakta ner för tungan på den rolling stones logga hans t-shirt bar. Skrattet dundrade nu fram även från honom. En dunk hördes från dörren, de tystnade. John gick för att öppna. Utanför stod Bob. Stanken fyllde rummet snabbt. Bob hade hängt sig för en vecka sedan, detta var väl egentligen bara hans kropp, men de kände alla igen honom. Han var inte mycket mindre livfull än han tidigare varit. Ingen skrek, ingen fick panik. John fattade bara bestämt tag om pipan på sitt gevär och klubbade bestämt till Bobs kropp över huvudet. Denna föll omkull. John förflyttade sig sakta runt kroppen och drämde till huvudet ytterligare ett par gånger. Frankie och Tallis kom ut ur rummet, de räckte John hans saker och gick mot utgången. John dröjde ett par sekunder medans han tittade ner på kroppen. Innan han gick placerade han en spark i skrevet på Bob. Ett ljud som från en vattenballong som spricker mötte hans fot, han kände hur fukten blötte ner den, det var värt det. Utanför stod de andra, de hade satt på sig sina masker.
Panda Delight
by Esqal on Nov.11, 2011, under Main Esacpe
It's coming right for us!
Pandapojkarna vandrade gatan fram. De hade samtliga stålstänger i nävarna. En äldre dam satt och grät längs en vägg. Hon var smutsig och trasig. Pojkarna såg henne inte först. Men så när de passerat ylade hon till, en snyftning utdragen över en utandning. detta kom att bli en av de sista ting hon gjorde i livet. I en 180-gradig backhand kom en stålstång från närmaste pandapojke vinande genom luften. Stången ylade också, men mycket lungnare och lyckligare. Väggen bakom kvinnan fångade upp hennes bakhuvud, hon kanade sedan sidlänges ner längs väggen. De övriga pandapojkarna samlades kring henne i en halvcirkel. De turades om att utdela slag tills det inte längre fanns någon kvinna framför dem. Kvar var bara en massa köttfärs, blod och ben inlindat i det som varit kvinnans klädnad. En av pojkarna tog en näve av den före detta kvinnan och förde handen till munnen. Han tog en girig tugga, tuggade, svalde. Detta upprepades tills hans hand var tom på innhål. Blod dropade från hans hand, han torkade av den i sitt hår. “Uhhh, vilken surkärring!”; sa pandapojken.
Till höger; Historien berättad från vänster sida. Del ett (En stormig natt)
by Esqal on Nov.10, 2011, under Main Esacpe
Jag en helt vanlig dag! Visst är jag fin!
Vart på vägen skall man egentligen ta vägen. Någon sa mig en gång att gå på en stig är att vara på väg. Men det kan väl inte stämma, man går ju på en stig. En väg är ju gjord av asfalt och grejer, har ränder. Finner inte ut av någonting och jag önskar bara att någon sa åt mig vad jag skulle göra, det är det bästa med mitt jobb. Där får jag klara direktiv, min chef berättar för mig precis hur han vill att jag skall göra saker, och då jag inte förstår hjälper han mig. Eller ja, han gör sakerna åt mig. Ibland lossas jag inte förstå och då ordnar han allt åt mig. Han får ta på mina bröst ibland när ingen ser, då brukar han slicka sig i mustaschen, vilket äckel!
Läst en blogg idag där en tjej undrade hur man kunde ha fler än tio par skor, det var jävligt dumt tycker jag för det är väl bara att köpa sig. Finns juh skor överallt *finss*.
Sasha är en cool tjej, alla killar vill vara med henne, men hon vill inte vara med dem. Hon brukar låta mig hänga med henne på stan, hon är så snäll och cool. Hon tar bilder av allt och skriver om dem på sin blogg. Jag önskar jag var som henne, omtyckt. Nä nu skall jag nog sova för imorgon måste jag tillbaka till den grå vardagen och jobbet. Livet zuger!
Men snart kanske han ser mig! //Nilla!
En ond bit paj
by Esqal on Nov.18, 2010, under Main Esacpe
Scenen: ”Kaffe Hyggelig” Ett random cafe, med ett bord med en krittavla, ”Prislista”, två stolar och en tallrik med en riktigt ond bit paj. På prislistan står; ”En bit god paj: 5kr”, ”En bit ond paj: 5kr” och ”Kaffe: 45 kr”. På väggen sitter ett schema för cafeets event, där står; ”MÅNDAG: Bokrea på utvalt sortiment”, ”TISDAG: Extra personal sökes”, ”ONSDAG: Onda planer smids; ett sammarbete med Sveriges riksdag, polismyndigheten samt Nacka Tennis”, ”TORSDAG: Stängt på grund av paj” och ”LÖRDAG: Fenrisulven läser poesi”
Efter att en kort överblick av cafeet har getts visas aktivitetsplanen och dagen Onsdag fastställs som dagens datum.
Egil Scientista, Emil Genius och Mads Crazy Persson gör entré. Egil Scientista teleporterar sig på plats, Emil Genius framträder ur ett mystiskt rökmoln och Mads Crazy Persson föröker gå genom dörren men misslyckas och tvingas till att öppna den. Samtliga karaktärer skrattar ondskefullt på entre och freezeframe görs med kort presentation. ES är klädd i forskarrock med namnbricka, glasögon och pennor. EG har kape, en tunn fransk snurrad mustache som han gärna snurrar och drar teatraliskt. MCP kan vara klädd hur som helst.
ES anländer först tittar sig ivrigt omkring, tar fram sin mini-räknare och kalkylerar ivrigt och onskefullt. Han tar några ögonmått och sätter sig. Ingen tid förflyter innan han börjar ögna den onda pajen, men då han gör detta börjar EG anlända genom sitt mystiska moln av mörker.
ES känner igen sin ärke-kollegas/fiendes copyrightade entre och intar snabbt en teatralisk pose.
ES: AHA! Emil Genius, vi möts igen!
EG: Vi möts igen, Egil Scientista, HAHA!
DUNK! DUNK! MCP dunsar mot dörre till cafeet två gånger innan han öppnar dörren.
MCP: AHA Egil Scientista, vi möts igen! (Skånsk/dansk brytning på gränsen till gröt)
ES: Vi möts igen, Mads Crazy Persson, HAHA!
EG: AHA, Mads Crazy Persson, vi möts igen!
MCP: Vi möts igen, Emil Genius, MOHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHA!
Två minuter skrattade av MCP inleds och han slutar inte förens de, först engagerade och imponerade, åskådarna tröttnar och EG kastar en blixt som kastar iväg MCP
Blod skvätter åt alla håll och kanter och ES rycker i en kalkylerad rörelse åt sig pajen.
MCP: Låut maj berätta daj ein histouria. Vaud äar dauet soum haur ein kniev i ryggen ein meaga suaper dauper lauuser paistool?
ES: Nej! Det är det inte. (Skånsk textad)
EG: Det var ju typiskt, med er är det alltid samma jälva visa…
Skäms!
by Esqal on Sep.14, 2010, under Main Esacpe
… fyll i lämplig text här….
Death top 5, learning by doing.
by Esqal on Jul.14, 2010, under Main Esacpe
Don't Noose your head!
Kapitel 1. Punkt 5. Hängning.
Han sammanställde snabbt listan, kanske lite för snabbt. Den var klar och låg framför honom, den lyste upp rummet och hans tillvaro. I dess sken såg han sin framtid, i vart fall tills slutet. Länge hade han gått och begrundat livet och des vedervärdighet, vidrighet och fullkomliga hopplöshet. Nu hade han kommit fram till den punkt då han accepterat det ofrånkomliga, han skulle, så som allt och alla andra, dö. Frågan var bara hur? Smått romantisikt och fanatiskt hade han klottrat ner en lista över de fem mest värdiga, enligt honom, sätten att låta det hela ta slut på. Dett skulle att komma att bli storslaget, grandiost och slutligen slitgilltigt. Trots att det i hans plan fanns ett stort hål av logik såg han fram emot att fylla det. Ingen kunde ju avgöra om han hade rangordnat de olika sätten att sluta på rätt, förutom han. Detta skulle göras genom att testa samtliga fem sätt på fem offer, samtliga personer som han gärna eskorterade fram till efterlivets portar. Att inte bli stoppad innan det hela var över var också något som hörde den begärnsade framtiden till. Han skulle avgöra utseende känsla och upplevelse sett från där sanningen finns. Betraktarens öga skulle i topplistans fall vara hans och var det som avgjorde om listans bestod som han ursprungligt skissat upp den. Tanken slog honom att ifall han kunde ha en seans med de som gått vidare efter deras vidaregång så skulle hans övervägande bli än mer komplett.
Fortsättning följer.
